Huitre. Om det inte hade varit så svårt att uttala hade ätit ännu fler.

Kappkejk!

Självplock.

Engelska är inte lätt.

Ajjemän som man säger i Bohuslän!

Svartengrens: Stark sprit, mellanstora isberg i drinken

Är inte mitt skum i form av en sked med ytterligare en köpp?

Rå fakkin biff på Bergamott

Nya Delikatessen på krukmakargatan

Jag har bara hunnit ta ett glas vin där än så länge, men gillar det starkt redan. Om inte annat för deras böjträstolar, sjukt snygga.

Urban Deli

Deville

Förutom att Deville är den snyggaste krogen i Stockholm, så har de inte helt oävna kockar heller. Jag och Ted smorde kråset med ravioli på kalvmage med salvia, och därefter en moules. Moulesen var bra, raviolin gudagod. Och ammisen, bestående av sparrissoppa magisk. Perfekt syra. Jag kommer tillbaka.

Mäster Anders

Lite rått, lite salt och lite grillat. Dock missade jag att fota rabarberpajen, men den var lätt att glömma ändå.

Vädret var bättre än maten

Gris på två sätt ute på ulriksdals värdshus. Om du är intresserad av en tidsresa till krogsverige à la tidigt nittiotal är det ett perfekt ställe. Alla andra kan stå över. 2/5.

Test

I lördags blev det pankisar med lönnsirap och bacon. Bra efter en natt på Berns.




- Posted using BlogPress from my iPhone

SOCKERKAKA!

Kaffe efter maten på Restaurang Volt, och de rackarna bär in en vaniljdoftande sockerkaka till bordet. Jag blir blixtförälskad. Vi kommer tillbaka.

BRÖD: Varm nybakad levain med en vispad camembert med lagerbladspulver och ett smör från Danmark.

Det sämsta med riktigt bra krogar är att brödet är så gott att man ofta blir mätt innan huvudrätten. Volt gjorde oss inte besvikna utan köttade på ett liten levain i Sconesformat.

Volt: Gris på tre vis med gudomlig lökcrème.

Kvällens höjdpunkt: En gris på tre sätt - en pastej, en rillette (tror jag....) och fläskfilé. Pastejen var inrullad i filén. Till det krutonger av vört, lökcrème och hackade cornichons.

Till att börja med - lökcrèmen. Så vansinnigt gott. Som att äta din mammas perfekta gula lök till pannbiffen, men i den lenaste konsistensen du har känt. Inget annat än lök, smör, grädde, maizena och salt och peppar enligt den vår proffsiga servitör. Grisstackarn gjorde sig perfekt i sina olika konsistenser, speciellt pastejen. Full pott till grisen!

Druva, sorbet, chokladcreme, barras

Desserten var kanske inte den mest publikfriande jag har ätit, men med öl (en kolsvart imperial stout från Norge) så var det en aha-upplevelse. Frysta skalade gröna druvor, tillsammans med Barras ("ta kakaobönor och mortla råa med socker") och chokladcrèmen + sorbet. Och som vanligt har jag glömt både namn och bryggeri på ölen. Nästa gång blir det bättre.